Min Nära Döden Upplevelse

En mörk eftermiddag, i oktober 1986, var jag på väg hem ifrån mitt arbete på min cykel. Plötsligt kom en bil farande emot mig i en kurva, på fel sida av vägen. Jag hann bara uppfatta de bländande strålkastarna, sedan flög jag högt upp igenom luften och landade 21 meter bakom bilen. Vid högsta punkten över bilen kände jag hur det som var jag drogs upp och ut ur min fysiska kropp.
Jag hamnade i ett stilla ljusskikt där det strålade av varma, vackra och ljusa pastellfärger. Ljuset var mycket starkare och tätare än solens ljus, utan att vara bländande. Det kändes som om jag svävade runt i ett hav av kristaller av varm, ren och villkorslös kärlek.

Plötsligt hörde jag röster och ljud under mig och med min vilja och tankekraft drogs jag ner emot olycksplatsen. Jag kunde med lätthet röra mig runt på platsen, även igenom fast materia såsom bilar och träd m.m. Jag såg människor stå runt en skadad ung man som låg på vägen. Jag förstod inte i det skedet att det var jag som låg där. De som hjälpte honom hade vackra, klara och rena pastellfärger runtomkring sig och det hördes toner och vibrationer som av ljuv musik.

De som hade kört bilen stod en bit bort - vid sidan av vägen. De var rädda och chockade och hade mörka och dystra färger runtomkring sig. De vibrationer och toner som omgav dem upplevdes som missljud. Jag kände och såg hur det strålade ut ljus ifrån mig när jag rörde mig runt på olycksplatsen. När jag fokuserade på den skadade unge mannen som låg på vägen och när mina ljusstrålar träffade honom, kände jag plötsligt, att det är ju jag som ligger där!

I det ögonblicket återupplevde jag olyckan. Jag hörde kraschen och kände hur jag lämnade min fysiska kropp. Men istället för att återvända tillbaka till kroppen som låg på marken, omslöts jag av ett varmt ljus och fördes åter upp till ljusskiktet som jag kom ifrån. Där mötte jag fem transparenta ljusgestalter som välkomnade mig. Det var som ett kärt återseende med gamla vänner jag inte träffat på många år.

Vi kommunicerade telepatiskt med varandra och de talade om för mig att de är mina hjälpare, mina vägvisare som följt mig genom livet.
De vädjade till mig och sade:
- Ni vet ju inte om att vi finns! Vi finns alltid tätt intill er för att hjälpa er med allt som ni behöver, så att ni alltid kan leva lyckliga i er fulla och skapande kraft.
Ni fokuserar mest på det fysiskt bundna mörkret och lever med konflikter och separationer ifrån er själva och varandra. Anser ni att ni under era korta liv på jorden har tid med detta?
Ljusgestalterna undervisade mig om hur vi människor är uppbyggda och fungerar som elektromagnetiska energivarelser och hur det var tänkt att vi skulle leva tillsammans ifrån början. De förklarade för mig att tankar och känslor är energi som hela tiden strålar ut ifrån oss som radiovågor.
Det var detta jag såg runt människorna som befann sig vid olycksplatsen.

Jag ville stanna i det kärleksfulla ljuset men ljusgestalterna förklarade för mig att det var förutbestämt att jag skulle tillbaka. De berättade för mig att jag skulle tillbaka till jordelivet för att kunna medvetandegöra andra människor om vilka enorma krafter och förmågor vi alla besitter för att kunna förändra våra liv. Min nära-döden-upplevelse förändrade mitt liv totalt.

Mina åtta minuter på andra sidan i tidlösheten var som åtta år i vår dimension när det gäller att inhämta kunskap. Men det viktigaste av allt var att jag återknöt kontakten med mina hjälpande vänner på andra sidan.
Att stora andliga förebilder såsom Jesus och Buddha kunnat utför mirakel och leva upplysta beror bara på att de kunde koppla upp sig på ett högre energisystem, som vi alla har tillgång till.

Vi har alla enorma krafter och förmågor att ta fram inom oss. Det är detta som jag vill lära dig!

Martin Wentzel